I DIKET

Då har man varit i diket för första gången med bilen. Skulle låta en bil köra förbi så jag åkte in till mötesrutan. Bilen åkte förbi medan Linda och jag gled ner i diket... Och bilen åkte bara iväg??? Undrar vad det var för en människa egentligen som bara kan göra så? Jogersö är inte stort så nog f**n kan man väl hjälpas åt!

Hur som helst ringde vi kärleken och han kom på en gång. Men hur vi än försökte gick det inte. Jag blev mer och mer frustrerad så till sist lämnade jag bara bilen där och maken fick köra hem mig. Linda hade redan givit upp och gått hem.

Väl hemma ringde maken några arbetskollegor som kom på en gång! Och det tog inte alltför lång tid innan bilen stod på gårdsplanen igen... Tack snälla Kari och Uffe för hjälpen! Den var guld värd!!

En stor RISBUSKE ska ni andra ha som bara tittade på eller kom fram och frågade om vi kunde avbryta arbetet så ni kunde åka förbi... Kan bara säga - fy f**n!!!

Så nu har jag lärt mig något mer - fast jag har stor bil ska jag inte flytta på mig mer än nödvändigt OCH inte vara så förbaskat generös heller. Man lär sig av de i ens närhet...

Nog med sorg och skit. Imorgon ska min kärlek och jag hitta på lite mys på kvällen. Inte för att jag vet om det blir så mysigt men vi ska först iväg på en, lite oväntad, tingest för att sedan ev iväg och äta OM tiden räcker till. Saknar min man så det ska bli riktigt skönt att vara ledig några dagar nu. Har visserligen flera möten inbokade denna vecka och Henke kommer hem i helgen, men krypa upp i min älskades famn är balsam för mitt inre.. Och det ska man alltid ta sig tid med!