Det vaaaaar jobbigt att gå upp i morse. Kallt i huset och ännu kallare ute. Men min älskade gick upp och ut för att starta min bil så den skulle hinna bli varm innan det var dax för mig att åka till jobbet. Hur många skulle, frivilligt, gå upp vid fem för att starta en bil? När man själv inte behöver gå upp ännu på några timmar? Svaret är enkelt - min man!! Är det då så konstigt att jag älskar honom? Kom upp hur som helst och fast termometern stod på -13.5 grader.
Tiden på arbetet gick fort fast vi hade stopp. Annars är det ganska skönt när allt går i ett.
Håller på och tittar ute på Blocket efter en hundgård, gärna med tillhörande hundkoja. Men vojjne vojjne - vilka priser de ligger på! En del är riiiiktigt fina och funktionella med både värme och ljus till de små liven. Har problem med våra katter just nu pga kylan. Maken är allergisk så de kan inte vara inne i huset utan vi måste fixa detta - och det snabbt...
Något liknande denna skulle vara intressant! Får se vad maken tycker, han kanske har en annan åsikt. Och så var det en bit att åka, nästan vid Malmö! Samt att det är vi som då både får montera ner staketet samt frakta hem det. Fast vi ska troligtvis till Ullared lördagen den 11 December så då spelar väl några mil extra mindre roll - OM detta vore något för oss!!!
Min kärlek och jag vill försöka hitta på så mycket vi kan tillsammans eftersom vi jobbar så olika, och så mycket. Gick ut på Oxelösunds hemsida och hittade Oxelörevyn som har premiär varje Nyårsafton. Tänkte överraska maken med två biljetter dit. Har själv aldrig varit och sett dem spela så det är ju på tiden.
Ska nog ta och boka biljetter...
Jag och min Kärlek åkte till Skottvångs Grufva för att titta på Pernilla Andersson. Men först hade vi varit nere på Long för att äta en bit mat. Det är sååå gott, samt trevligt, därnere. När vi sedan for vidare mot Gnesta och Mariefred så var det en bra bit. Kanske inte milsmässigt men vi fick köra "lagligt" eftersom det var så mycket djur längst vägen!
Väl framme så hade vi problem att hitta, men även det lyckades vi med i mörkret. För nu var det bra mörkt ute! Det skulle börja kl 20.00 och kl var bara ca 19.25 så det var gott om tid. Kommer in och ryggar nästan tillbaks - det var fullt av folk! Inte för att jag inte tycker om folk, men jag var inte beredd på så mycket folk på så liten plats... Ljudvolymen var på högsta, besticken slamrade och glasena klirrade. Det var väl självklart att man skulle ha ätit där och inte på Long, som vi nu gjorde. Och det var väl självklart att folk var där för att dricka, inte vara nyktra som vi var. Till råga på allt hamnade vi vid ett bord, mitt i alltet, med ett jättetrevligt par som var väldigt sociala. Kärleken, som är lika social, tyckte det var trevligt medan jag min tråkmåns bara ville därifrån. Det blev för mycket med allt sorlet, kallpratet, värmen etc.


Men till slut blev kl 20.00 och Pernilla Andersson äntrade scenen! Hon och hennes kompanjon Fredrik (har jag för mig han hette). Hur som helst så var det sevärt. Hon skämtade och berättade till varje låt historien hur just den melodin kom till. Svor som en borstbindare och söt som få... Påminner mig faktiskt om en sak som min farmor sa till mig när jag var liten. " Carina, du ser ut som en ängel men du är en djävul"! Ta nu det på rätt sätt. Jag var rätt vild när jag var liten och det vill inte säga lite. Fanns det ett träd satt jag längst upp, nytvättad klänning skitig på två sekunder... Enligt morsan var jag omöjlig!
Och så kom jag från tråden - som vanligt... Kan rekommendera att gå och lyssna på Pernilla för hon har en fantastisk röst! Vi kom därifrån med två cd-skivor och en t-shirt!!