OCH SÅ VAR JULEN ÖVER...

Och så var ÄNTLIGEN julen över!!!

Här har man gått och förberett sig ett bra tag innan jul, och så blir det bara platt fall - som vanligt...

Går inte in på det som hände, men man har väl så förbaskat höga förväntningar på allt och ingenting så det är väl egentligen inte konstigt att det bara blir skit av allt då!

Det här med jul är överreklamerat till förbannelse!

Nästa år struntar jag i både julklappar och julafton, borde ha lärt mig att ingenting blir som man tänkt sig. Men lik förbannat måste man gå på nit, på nit, på nit...

Så jag får väl önska alla En God Fortsättning i varje fall!!!

LUCIA

Luciamorgon åter igen. Och jag frågar mig ännu en gång - vart tar tiden vägen? Snart är det Julafton och jag har knappt börjat med klapparna ännu. Jag vet - jag är inte ensam om att vara sen med det, men jag har inte ens några idéer på vad familjen önskar sig? Har bett dem att skriva önskelistor, och det har de gjort, men sedan stannade det där... Och nu börjar jag jobba min skiftcykel på 7 dagar! SÅ HUR SKA JAG HINNA???

Familjen vill börja fira jul på annan ort och jag börjar hålla med om det. Varför ska man halvt stressa ihjäl sig inför julafton bara för att det ska ta slut några timmar senare? Jag tror jag ger med mig - det blir jul på södern nästa år... Fast det brukar jag säga varje år men i år känner jag att det finns inga småbarn i familjen, om man inte räknar med Jack och Tony, utan den yngste är faktiskt 14 år. Ingen uppskattar julen på samma sätt längre, vi har vuxit ifrån den katastrofalt. Känns mest som ett tvång att det ska fixas och donas och JAG HAR INTE DEN TIDEN!!!

Återigen, blir nog annorlunda när barnbarnen kommer. En liten fråga bara - när kommer de? :-)

Har inte sovit speciellt bra inatt, men så brukar det ofta vara inför första förmiddagen. Varit lite orolig så innan klockan ringde gick jag upp. Gjorde iordning lite frukost och satte mig framför datorn för lite Farmvillande. Det tog inte lång tid innan min älskade vaknade. Det slår inte fel, så fort som jag går upp vaknar han! Han tycker att det blir så tomt i sängen... Min kärlek - vad gó han är!!! Så då gick jag ner och la mig bredvid honom. Det finns inget skönare än att vara i hans famn. Och då speciellt när man vet att man inte har tid att ligga där utan att det kommer att bli stressigt. Men  jag kom i tid till jobbet, som vanligt. Fast hjärtat hade jag kvar därhemma, i sängen, hos min man...

GLAD LUCIA

I DIKET

Då har man varit i diket för första gången med bilen. Skulle låta en bil köra förbi så jag åkte in till mötesrutan. Bilen åkte förbi medan Linda och jag gled ner i diket... Och bilen åkte bara iväg??? Undrar vad det var för en människa egentligen som bara kan göra så? Jogersö är inte stort så nog f**n kan man väl hjälpas åt!

Hur som helst ringde vi kärleken och han kom på en gång. Men hur vi än försökte gick det inte. Jag blev mer och mer frustrerad så till sist lämnade jag bara bilen där och maken fick köra hem mig. Linda hade redan givit upp och gått hem.

Väl hemma ringde maken några arbetskollegor som kom på en gång! Och det tog inte alltför lång tid innan bilen stod på gårdsplanen igen... Tack snälla Kari och Uffe för hjälpen! Den var guld värd!!

En stor RISBUSKE ska ni andra ha som bara tittade på eller kom fram och frågade om vi kunde avbryta arbetet så ni kunde åka förbi... Kan bara säga - fy f**n!!!

Så nu har jag lärt mig något mer - fast jag har stor bil ska jag inte flytta på mig mer än nödvändigt OCH inte vara så förbaskat generös heller. Man lär sig av de i ens närhet...

Nog med sorg och skit. Imorgon ska min kärlek och jag hitta på lite mys på kvällen. Inte för att jag vet om det blir så mysigt men vi ska först iväg på en, lite oväntad, tingest för att sedan ev iväg och äta OM tiden räcker till. Saknar min man så det ska bli riktigt skönt att vara ledig några dagar nu. Har visserligen flera möten inbokade denna vecka och Henke kommer hem i helgen, men krypa upp i min älskades famn är balsam för mitt inre.. Och det ska man alltid ta sig tid med!

DAGENS GODA GÄRNING

När jag sedan kom till jobbet, hade en kollega kört fast sin bil i en snövall. Och det var inte lite den satt fast!! Jag och en jobbarkompis försökte hjälpa till att försöka få bort bilen med handkraft. Men den satt som ett smäck! Till slut hämtade jag min bil och drog loss hans bil.

Man kan ju bara gå till sig själv - vad kul att sitta fast i en snövall och ingen hjälper en? Frustrationen bara ökar och man blir mer och mer stressad... Så det var väl självklart att man stannar och hjälper till! Fast så många verkar inte bry sig för de flesta tittade bara på oss och gick...