Just nu sitter jag och tänker på en av mina döttrar - hon som inte fick leva... Lilla goa Malin! Undrar så hur du hade sett ut, hur du hade varit, vad du hade tyckt om etc. Om du bara visste vad du fattas mig. Den mesta sorgen lägger sig med åren men saknaden - den kommer jag aldrig att komma från. Men det är som vi alltid säger här hemma - du finns i våra hjärtan!!
MALIN ANNA LOVISA JOHANSSON
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar